En ängel gav älven sitt namn igen 
 För att återställa friden 
 Kvällarna blev allt ljusare 
 Men ödet kom klätt i svart siden 
 Så ironiskt att just du skulle lyckas 
 Simma din väg från tiden 
 Varför vissnar vissa löv i maj? Det kan ha varit påsktid 
 Det kan ha varit höst 
 Det finns alltid löv som faller 
 Och ett skall falla först 
 När ytan är som lugnast 
 Känns fallhöjden som störst 
 Varför vissnar vissa löv i maj? Blind och ensam på vägen 
 En väg kantad av skuld 
En skuld som fiskar på djupet 
 Med krokar av renaste guld 
 Sök dina ljusaste minnen 
 Lägg fångsten vid min kaj 
 arför vissnar vissa löv i maj? 


Tro inte jag står här utanför Och följer varenda gest Tro inte jag ser precis vad du gör Så magisk - ja som folk är mest Ditt rum är det enda på hyreshuset Som lyser med det där speciella ljuset Du kastar en kudde på din storebror - Tro inte jag vet var du bor Tro inte det är som du tror - Det är ett läkande. Något med adrenalin att göra Och hjärtat - det är inte jag Det sista jag vill är att något förstöra Tro inte annat - jag ska Ställa skrift rituellt så länge pennan är torr Medan landningsställ fälls mot Bromma i norr Det regnar som besatt så tro inte att Jag står vid ditt fönster i natt Tro inte det är som du tror - Det är ett läkande. Tro inte jag ser dig i lampans sken När du stiger till sängs med din bok En i publiken och en på en scen - Så enkelt - är något på tok? Som musan speglar en mytisk funktion Speglas i rutan en typ av spion Och asfalten spelar som film och fiktion Sin blänkande midnattsblå ton Tro inte det är som du tror - Det är ett läkande.

Som en förhistorisk ödla i eftermiddagsdis Dåsar Kullahalvön på ödlors vis I Skäldervikens glittrande motljus i augusti Och den varma vinden lekande precis som den har lust till Och livet är den sång som aldrig spelas om igen Jag kände sommaren så starkt som bara barn kan känna den Och den där värkande törsten efter allt som måste ske Mitt i det vackraste en levande människa kan få se. Hennes pappa advokaten var med båten i Marseille Hon gjorde inget särskilt mer än liftade med mig Med fötterna mot handskfacket och kjolen sommarkort Och vart var jag på väg? Mer än bort bort bort Till när jag inte visste lika mycket som jag vet nu Till en tid när allt var enklare - när jag var som du Med de svarta ögonbrynen under luggens cendré V ar hon det vackraste en levande människa kan få se. Jag frågade om skolan - hon skrattade sådär Den började i måndags men jag sitter ju här Lova att du kör mig hem igen om en vecka Vad heter du? sa jag - hon sa hon kallades Rebecka Som den blanknötta kanten mellan krona och klave Skär E6:an sitt snitt genom fullmogen havre Vi lever våra liv nu - det är inte mycket mer med det Än det vackraste en levande människa kan få se.

Mellan Venus och kometen klipper du ditt hår Och skriver några brev till Nina Mellan Venus och kometen ligger eviga år Kom ihåg - några få var faktiskt dina Tänk om jag tänker på dig? Tänk om jag tänker på dig? Och om dina tankar är så låga som mina Vissa säger jaså framför en Picasso - Det är ramen som är det fina. Tänk om varje gest styr dig närmare min plan Du blåmålar våra gränser Visst tänkte du på mig helt hastigt häromdan? Som omloppsbanor och frekvenser Hela djävla evigheten mellan Venus och kometen Svämmar över av tankar och kvittenser Och vi ser upp mot kometen och inser att vi vet en Hel del om inkonsekvenser.

Skratten genom fönstret stack som nålar 
 Stack stjärnor i lägenhetens aska 
 Han samlade försiktigt — glittrar — strålar 
I en liten etikettlös flaska 
 Skriften ska försvaras mot för enkla strider 
 Poängen med att vända på bladet 
 Salig får se vad tiden lider 
 Men på samma plats i två tider? 
 Det var tvärtom han ville ha det.

Om leendet är givet finns ett hjärta i behåll I det långa perspektivet spelar årtal ingen roll Den droppe som blir spilld finner vägen till sitt hav Likt en spegel av din bild och en flisa därutav Augusti rivs i flagor och höstguld fäller ut Vi bär på våra sagor med en början och ett slut Det lät förbannat vittnesgillt - du skrev det i min hand Som en spegel av din bild av vårt spegelvända land. Vi lekte evigt unga båda två - på varsitt sätt Och alla andras tunga argument - de vägde lätt Om sjön låg blank och stilla såg vi stormars fulla kraft Vad sökte vi? Det lilla? Eller vad vi borde haft? Inte sa jag kom kom och inte sa jag gå Vi spelade som om rollerna var givna ändå Det går troll i sommarnatten och måne i pupill Och grålysningens vattenyta Låg där som en spegel av din bild. Nyanser i fraseringen, ett eko tar och ger Och fattig är blott den som ropar efter mer För tystnaden är vild och tanken vill så väl En spegel av en bild - en flisa i en häl Låt helgon gå på glas och lägg fram varje bevis Men en viss sorts parafras kan inte säljas till något pris Så länge vi kan leva - en spegel av min bild En spegel av din bild - viskande, viskande, viskande.

Vart vill jag komma? Jag ser att du vet Och jag tänker inte längre leka poet För dagarna går - det är ostämda möten Och katter som tassar runt den heta gröten - Det här är en bra dag i ditt liv - okej? Den låter dig älska med just mig Och jag med dig - i en sekund av sanning. Den här stan är full av ensamma själar Och de som inte är ensamma tiger eller grälar Instängda i sina invanda ramar Och i trappen bredvid längtar någon efter kramar - Låt oss bli de lyckliga undantagen - nu och här Sängen är mjuk - lägg dig på magen med tårna isär Nu och här - i en sekund av sanning. Det är inte konstigare än så Man kan göra så här när man är två Egentligen går det alls inte an säger du Men vi tycker ju bara om varann just nu Du kastar med håret och skrattar - farligt fri och trygg Och lägger händerna under kudden när jag pressar ner dig på rygg På rygg på rygg - i en sekund av sanning.

Det var en varm augusti det året Alla stjärnorna var tända De älskade på järnvägsspåret För att se vad som skulle hända Bli inte förvånad när jag tror Att vi en dag måste välja sida I varje par ligger en triss och gror Och en av tre ska lida Taggar från nu och medeltida Det sägs att hon är i USA. De gjorde det en sista gång Sedan for hon med hans inre Med ett nattåg från en tom perrong - Stockholm blev allt mindre Där hon steg av var det sommar än Och mandeln stod i mognad Hon plockade fram sitt block igen - Alla ord hon sammanfogat Klart och kastat - aldrig noga Det sägs att hon är i USA. Hennes ryggsäck låg på stranden Hade bleknat lite i färgen Så många spår gick runt i sanden Ut mot djupen - upp mot bergen Hon blev ett namn på ett poliskontor Inga papper var försvunna Det år bara hon själv som vet var hon bor Alla gränser är så tunna Trängda känslor blir återfunna Det sägs att hon är i USA. Glöm inte att min doft och smak Sprider sig som ringar över vatten En svävar runt mellan golv och tak En annan vakar genom natten Glöm inte att vi möttes där Vad man bär blir det man skänker Vad man får blir svårt att inse När man fortsätter och tänker Hon släpper ringen i schaktet - den blänker. Hon glömde bort vad man lever för Men aldrig att berika Varje litet hopp man bör Göra allt för att undvika Och de brev hon skrev ibland Var konstverk, som kultur Andra namn i andra land Med en starkare kontur Som det kan kännas - eller hur? Det sägs att hon är i USA. Material att sammanställa Tunga laster att frakta Må släktingar få gnälla Hon är på plats för att förakta Bryta ner och bygga upp igen! Säg mig en konstnär som är bra! Här är en vän du kan kalla vän! Vad du vill ge ska jag ta Det sägs att hon är i USA.

Gör inte så där - inte när vi är här Slår rosor ut som tokiga lär vi få besvär - Ett läckert namn på ett teaterstycke Men biljetten kostar aningen för mycket Så jag ber dig kanske sluta Men givetvis är det fritt fram att pruta på priset På veckoparadiset. Människan kvinnan - människan mannen - Vad ska vi finna? Vi firar ner spannen Men hinnan på ytan kan inte brytas Och repet för kort för att säkerhetsknytas Och den jag är är försvunnen Och nere på botten av önskebrunnen Glänser en muta i en klen valuta. Och den jag är när du inte är här Är en silhuett av en du har kär Och den jag är när du inte förklätt mig Har du aldrig mött - har du aldrig sett - nej Och den du är ungefär och den jag är. Gubbängengänget skrattar alldeles för högt Och tuggummitjejerna tuggar förstrött Den sista feministen konverterar till islam Och Lennart leninist layoutar reklam Under ledstjärnans julkuliss Stegar tre vise män i sin kompromiss Småbarnsjoller - alla föds i sina roller. Jag är ett oexponerat framkallningspapper Jag är en av alla blinkande Eiffeltornsattrapper Och svaret på Hamlets kraniefråga - Guds memoarer och livets låga - En tävlande utan poäng Och upptakten till en schlagerrefräng Men egentligen - samma frågor igen och igen. Och den jag är...

Jag samlade de finaste
 Och blåste dem mot dig
 Du sa med en sorts min att de
 Lät väl rätt okej
 Du satt där på min gärdsgårdsgrind
 Med vatten kvar i kannan
 Men orden flög som frön i vind 
Och grodde hos en annan.

Fall i drömsnö — domino — kristallmassage ska om ni tror På värmens skira hinna få kylan att försvinna — Vinterljung blir guckusko — av kärlek griper falkens klo Fontäner slår ur marken — från lärkträd faller barken — Ringar in ett bortrullat körsbär — det mognar I denna park av glas Allt som går i kras blir bitar Regnmonsun och livets bitar — Helhet rinner bort. Stilla nu i sällsam fred — tempelsanning — gudsbesked För mycket att sortera under denna korta era Orden skrivs i spindelväv som snärjer stjärnan smeksamt kräv En hand på varje knäskål när natten doftar träkol — Insekter ska söka sig mot elden intill döden I denna park av glas Hallonmungrimas att dricka Sötma — sälta — evigt dricka — Vinet rinner till. Cittror klingar — hingstar skenar — Chongqing — Chiapas — Ale stenar Lena aprikoser fäller färgen ut — Knoppar brister vilt — vem menar väl? — att tukta späda grenar Färd försenas — seglen revas — allt är slut I denna park av glas raseras ett palats Park av glas — seglats längs en regnbåge Nakna bens reliker — Säg den tid som inte sviker Sin historik — sin estetik — fnittret i en nektarbäck Vita fjun från päronblom Tårar som ett diktens bläck Gråten som en egendom Som dunstar bort från damm av salt En bild av en bild — det är allt Ett minne mister glansen Och ögon öppnas mot honungsdansen.

Smultron i mitt knä Andas andas Drömmer du redan? Måne i nedan Segla båt av trä Lyssna lyssna Saliv på läppen Segla skeppen. Anemon anemon - Innersta livet Som smultron i sagan. Droppande kran Lyssna lyssna Väktaren vaktar Du betraktar Full i fan Andas andas Slätaste siden Vågor i tiden. Anemon anemon - Det är sagans skymning 
 Som viskar i ditt öra.

Simmande genom sand, sand Simmande genom pulvriserade Rösen, är detta lyckans land? Gränser så svårdefinierade Lika för lika, bara välj Vissa dagar spikar jag upp mig själv För att se. Om du kan se mig Jag tänker inte skrika Kan du se mig? Eller är det bara jag som ser dig? Ett tecken, en fyr, ett ljus Skenet flackar över blå tapeter Ett hav i varje hus och varje hav Ruvar sina hemligheter Var allt vi sa då bara spel? Och om det var så Är det bådas fel? Kan du se mig… Ansikte, ansikte Jag kräver ett ansikte Hänger på korset för Sverige i tiden Simmar genom frihet i sand, sand Ofärden i tiden, välfärdsindividen Ansikte, ansikte Jag kräver ett ansikte Är gränsen överskriden och den sista vågen riden Simmar genom frihet i sand, sand För varje ny frihet får vi mindre tid. Kan du se mig…

Du kom med tåget och knackade på - Gav mig en kram och steg in Jag frågade om te går bra - jodå Jag tog min kopp och räckte dig din Med stift och tusch du tecknade ner Din saga ren och klar Jag bad att du skulle visa mig mer Men du sa att du ville ha drömmar kvar För drömmar är som såpbubblor - de spricker ju Och jag ville...om jag bara kunde...säga det rakt ut...nu... StannaI Stanna för alltid - Du står tyst i hallen och trampar Stanna! Stanna för alltid - I natt lyser Aladdins lampa. Är det inte sagolikt Att vi lever i samma tid minsann? Och är det inte sagolikt Att vi sitter just här bredvid varann? Och du kastade dig på mitt golv Och skrattade porlande vatten Och sa sim-sala-klockan är tolv - Vi förvandlas om jag stannar över natten Du strök mig över håret och såg på mig igen Med ögon så förunderligt för mycket för en vän... StannaI Stanna för alltid...

Hej jag är tillbaka och vakar vid din sida Nyårsnatten brinner - vi har planer att smida Jag älskar dig så innerligt och många fler därtill Nu ska året förseglas med gravsten och sigill Vi går vidare vidare vidare - framlänges tillbaka Och kring oss hörs isarna sjunga och spraka Låt oss slippa gå i klyschor och inövade svar Låt oss lära oss ta vara på vad vi faktiskt har Medan vi ännu har det kvar. Vi vandrar i ett virrvarr av likartade drömmar Sömnlöst vi sover på hjärtan som ömmar Vi klär oss i fragment från en tid som löpt förbi (och vem fan är då jag som formulerar mig som vi?) I baren ringer hyllmetrar hyggliga viner Medan snön skruvas ner som blinda serpentiner I hangaren vägg i vägg förs nästa kalv till slakt Och alla bar skrävlar med politikerförakt Som om sista kortet vore lagt. Jag sitter på lokal och du mittemot Jag har varit genial - jag har varit idiot Jag gjorde det med flit men kom ingen vart Hur kan snön vara så vit när himlen är svart? Hur ska vi då fånga det gångna året? Var det det året vi älskade på järnvägsspåret? Terese kom hem från Kerry - Desiré fick sitt barn Och någon åkte vidare till Ramlösa kvarn Leif har det bra - brorsan klistrar autografer - Själv ristar jag rent makalösa epitafer Nästa år ska någon grävas ner i Moder Jord Så vad finns det för skäl att spara på ord? Och du sitter vid mitt bord. Packa passet och åk! Jag sa vänta lite grann - Det finns ett New York men lika många Vejbystrand - På en kort visit kommer året om en kvart Hur kan snön vara så vit när himlen är svart? Låt oss möta denna vår med tillförsikt och tröst Låt oss visa att det går att hålla ut till nästa höst Vi kan resa till Big Sur - höra dyningar bryta Bara stå där inför Stilla Havets yta Och jag tänker på allt vi kan visa varann - Hemliga recept på det som inte går an - Bergakungens sal och en stolthet i ryggen Och en ärlig moral som silar myggen Jag tänker på delfiner och på ödets timma På alexandriner - på vingslag i dimma Som dimma skingrar - och jag tänker på dina Fötter och fingrar som jag känner som mina Egna och jag tänker på en sommaräng Och hon som byggde en himmelssäng Och han som kallades Kung av Klarinett - På avdelning 21 får han ännu en tablett Ibland känns hela stan som ett vaxkabinett Men hon som säljer rosor bär en dröm i sin bukett Och plötsligt räknar alla ner från tio till ett Och skyn exploderar i orange och violett Och de samlar sig i fönstret - jag tar en cigarett Varje fel i världen ska vändas till ett rätt Men snart slocknar alla stjärnfall och knallarna dör Och änglarna går hem - köper korv med tillbehör i kiosken utanför. Men vi kan springa ut - berusade och unga Och flingor av snö smälter på din tunga Kom vi går hit! Och jag frågar - vart? Hur kan snön vara så vit när himlen är svart?

Flyg slända - flyg inte tillbaka 
Jag står till mina knän i goda råd Men du har dina drömmar att bejaka -
 Av drömmar ska du spinna livets tråd 
 Och tråden ödet spinner 
 Tvinnas med din egen 
 Likt strömmar i en flod som rinner 
 Stilla och förtegen 
Och sedan bara försvinner 
 In i stora havet – tillbaka. Flyg…flyg…flyg…flyg… Så flyg slända flyg - du är tillbaka
 Om du nu utan skam sa
 Att detta är en ramsa
 Av trams och trivialitetstirader
 Du har ju köpt skiten och det är
 Janne Linds ballader.