Hej jag är tillbaka och vakar vid din sida
Nyårsnatten brinner - vi har planer att smida
Jag älskar dig så innerligt och många fler därtill
Nu ska året förseglas med gravsten och sigill
Vi går vidare vidare vidare - framlänges tillbaka
Och kring oss hörs isarna sjunga och spraka
Låt oss slippa gå i klyschor och inövade svar
Låt oss lära oss ta vara på vad vi faktiskt har
Medan vi ännu har det kvar.

Vi vandrar i ett virrvarr av likartade drömmar
Sömnlöst vi sover på hjärtan som ömmar
Vi klär oss i fragment från en tid som löpt förbi
(och vem fan är då jag som formulerar mig som vi?)
I baren ringer hyllmetrar hyggliga viner
Medan snön skruvas ner som blinda serpentiner
I hangaren vägg i vägg förs nästa kalv till slakt
Och alla bar skrävlar med politikerförakt
Som om sista kortet vore lagt.

Jag sitter på lokal och du mittemot
Jag har varit genial - jag har varit idiot
Jag gjorde det med flit men kom ingen vart
Hur kan snön vara så vit när himlen är svart?

Hur ska vi då fånga det gångna året?
Var det det året vi älskade på järnvägsspåret?
Terese kom hem från Kerry - Desiré fick sitt barn
Och någon åkte vidare till Ramlösa kvarn
Leif har det bra - brorsan klistrar autografer -
Själv ristar jag rent makalösa epitafer
Nästa år ska någon grävas ner i Moder Jord
Så vad finns det för skäl att spara på ord?
Och du sitter vid mitt bord.

Packa passet och åk! Jag sa vänta lite grann -
Det finns ett New York men lika många Vejbystrand -
På en kort visit kommer året om en kvart
Hur kan snön vara så vit när himlen är svart?

Låt oss möta denna vår med tillförsikt och tröst
Låt oss visa att det går att hålla ut till nästa höst
Vi kan resa till Big Sur - höra dyningar bryta
Bara stå där inför Stilla Havets yta
Och jag tänker på allt vi kan visa varann -
Hemliga recept på det som inte går an -
Bergakungens sal och en stolthet i ryggen
Och en ärlig moral som silar myggen
Jag tänker på delfiner och på ödets timma
På alexandriner - på vingslag i dimma
Som dimma skingrar - och jag tänker på dina
Fötter och fingrar som jag känner som mina
Egna och jag tänker på en sommaräng
Och hon som byggde en himmelssäng
Och han som kallades Kung av Klarinett -
På avdelning 21 får han ännu en tablett
Ibland känns hela stan som ett vaxkabinett
Men hon som säljer rosor bär en dröm i sin bukett
Och plötsligt räknar alla ner från tio till ett
Och skyn exploderar i orange och violett
Och de samlar sig i fönstret - jag tar en cigarett
Varje fel i världen ska vändas till ett rätt
Men snart slocknar alla stjärnfall och knallarna dör
Och änglarna går hem - köper korv med tillbehör i kiosken utanför.

Men vi kan springa ut - berusade och unga
Och flingor av snö smälter på din tunga
Kom vi går hit! Och jag frågar - vart?
Hur kan snön vara så vit när himlen är svart?