1. |
Svart fjäder
05:20
|
|||
SVART FJÄDER
Det är en ynnest - det är bara nu
Som alltid jag - som alltid du
En ynnest att häpna över magiska ting
I en tråd från månen hänger en ring -
Det gör ingenting.
Det är för tidigt att komma med svar -
Fastän eken har fallit finns en nyckelpiga kvar
Är det Harlequin som får solen att skina?
Finns det genrer som tar lång tid att förfina?
De är mina.
Nuet är förgäves - det tar bara slut
Vi famlar i en pjäs med bara en väg ut
När svartsjuka knoppas är det kärlek som dör
Jag tittar på klockan - jo den sitter där den bör
Det där leendet stör.
Alla dessa väderstreck ingen följt förr
Leder alltid hem till egen dörr
Hon knipsar ord med kvistarna och bildar en bukett
Och som determinism ska jag plocka med pincett -
Det kan bara bli rätt.
Det finns inget att hämta på fåfängans torg
Men jag tar en aprikos ur hennes flätade korg
Och den som är trygg nog att vandra anonym
Kan framföra replikerna i narrkostym
Med stark volym.
De ser en svart fjäder mot vitaste hud
Hon står med den i handen - säger inte ett ljud
Så tar hon ett par steg mot en flicka i publiken
Och räcker fram sin fjäder lycklig och besviken
Och bryter mystiken.
|
||||
2. |
Förlåt
02:25
|
|||
FÖRLÅT
Förlåt att jag förlåter
De icke skrivna orden
Förlåter mina läppar
Mer än allt på jorden
Och inte kan jag hjälpa
Att ljuset kommer åter
När natten saknar stjärnan
Och skratten bara gråter.
Förlåt.
Vi möts, vi skiljs, vi sjunker
Allt längre genom åren
Vi kysser törn och tagg i tron
Att tiden läker såren
Men sårens hetta bränns igen
I en sista vilsen vals
Lycka farligt länge
Allt och inget alls
Ingen sanning att försvara
Inga minnen att bevara
Förlåt.
|
||||
3. |
Drömde
03:47
|
|||
4. |
Hålla om varandra i natt
02:34
|
|||
HÅLLA OM VARANDRA I NATT
Jag känner mig ensam och längtar efter
En vän som är på väg hem från en fest
Hon har en tokig hatt och ett glittrande skratt
Vi kan somna tillsammans i natt.
Bli inte rädd, jag vet vad som är vårt
Men kanske jag kramar dig riktigt hårt
Vi kan prata om allsköns saker och ting
Och dela en flaska gin.
Om jag hade en enda önskan i natt
Så vet jag helt säkert vad jag vill i natt
Kom och knacka på uppe hos mig i natt
Vi kan hålla om varandra i natt.
Ifall du skulle gå den här vägen
Så är det mitt fönster som lyser
Och det kommer nog inget bättre läge
Att få värme och tröst när du fryser.
Det regnar och sista bussen har gått
Månen är svart och håret blir vått
Gud vad jag önskar att du kommer hit och att
Vi håller om varandra i natt.
Om jag hade en enda...
|
||||
5. |
||||
Och bandet spelar Oh Pretty Woman
(Ut ur den här kroppen)
Han köper en ros ur en röd bukett
Hon är den vackraste kvinna han kan minnas han sett
Hon tar den och rör sig som om allt är nu
Han ser henne dansa, han är halvvägs itu
Och här finns dom som säger gå
Med huvudet högt eller du kan ge fan i att alls gå
Och bandet spelar Oh Pretty Woman
Det är precis så.
Jag vill ut ur den här kroppen
Jag känner den inte som min
Ut ur den här kroppen
Och hitta mig själv i din.
Som en man rör sig en skugga i lokalen
Han är pedantisk i sin filosofi
Som går ut på att aldrig komma till saken
Han har kartan upp och ner och ut och in
Han glider över golvet, han sitter aldrig still
Och hon är borta eller där – han ber om sången en gång till
Och bandet spelar Oh Pretty Woman
Han slår över på rött och går mot overkill (går mot overkill).
Vi backar genom tiden – vi som blott är drömda
Backar, fast vi rusar mot något som knappast finns
Så spänner vi vår båge, vi till skendöd dömda
Och glömmer de vi älskat och citerar de vi minns.
|
||||
6. |
||||
Kväde rörande höjd pokal och lovprisande av branschen
med stort B den 27 februari anno 1993
(Eller Janne Linds sista bittra epistel)
Skål på er bolag!
Aldrig i olag
Med nya tidens likriktningsnorm
Lyrik och musik
Och artist och publik -
Allting ska stöpas i passande form
En får bli farlig
Och en familjär
När kvoten är klar är det
Jag som står där
Med sång nummer tusen
Och svansen förfrusen
Och ännu ett refuseringskuvert.
|
||||
7. |
Bättre väder
03:31
|
|||
Kap Farväl från ovan
Månen längst ut på vingens spets
Ingen tid att sova
Jag ingår i de invigdas krets
Och om målet för vår resa
Var viktigt eller ens intressant
Så borde vi binda oss hårdare
Vi sätter våra liv i pant.
Central Park West
Radio City Music Hall
Livet är en fest
Lögner och myter, stora och små
”Du ska gräva ditt guld downtown
Där är det ingen som stjäl”
Sa de trasiga på 10th Avenue
Som långsamt törstar ihjäl.
Men du vet redan det där
Du vet hur allting är
Bättre väder och grönare gräs
Bättre väder och grönare gräs.
Min skalle är en jordglob
Men fötterna känns som smältande bly
Precis som Kerouac -
Egentligen rädd för att fly
Du kan längta hem, du kan längta bort
Men vilket är vilket i längden?
Att vara känd av varenda ansikte
Eller en i den namnlösa mängden?
|
||||
8. |
||||
VÄGEN TILLBAKA ÄR INTE VÄGEN HEM
Besinna tystnaden i september
Besinna rörelsen i vinden
Gå på tå in i mystiken
Vägen tillbaka är inte vägen hem.
Besinna de öppna fälten
Besinna havet och lukta på färgen
Av dig och mig och tystnaden och ljuset
Vägen tillbaka är inte vägen hem.
När löven faller, faller ner
Sa jag inte att det var ett under?
När löven faller, faller ner
Sa jag inte alltihop fanns här?
Vägen tillbaka är inte vägen hem.
Besinna Shivas dans i natten
Allt annat är ord vi inte behöver
Längst ute på klippan, nere vid vattnet
Vägen tillbaka är inte vägen hem.
När du gått för länge i ditt tomrum och väntat
Slagit dig själv i bojor av förväntan
Gå med mig en av dessa septemberdagar
Över fält och i skogar, genom rösen och hagar.
|
||||
9. |
Två biljetter till Paris
03:09
|
|||
Två biljetter till Paris
Kom till mitt rum, kom hit i kväll
Det är på gångavstånd från rälsen som kan föra oss iväg
Till bordet vid fönstret vi kan dela igen
Det rinner vatten under broarna men jag vill ha dig, min vän
Att gå på broarna med
Att räkna stjärnorna med
Att leva med på något vis
Så kom älskling, kom — jag har
Två biljetter till Paris.
Stan är så tyst nu när timmen är blå
Jag kör sakta mellan drivorna av snön som föll igår
Men i morgon väntas tö och det vackra smälter bort
Som om det underbara alltid måste vara bara kort
Men det finns en plats på ett tåg
Om du som jag har ratt nog
Av evigheters dimma och dis
Kom älskling, kom — jag har
Två biljetter till Paris.
Vänta har, jag går till Mr Deejay och önskar oss en låt
Hör ett hjärta som ropar efter blod svett och gråt
Stäng av soulmusiken, den könlösa estetiken
Jag vill ha gitarrer och jag vill in i mystiken
Och segla på ett reggaebeat eller en Spectorsymfoni
På en rad av Ranelid, följ med mig ditin
Ett hotellrum väntar uppe i Montmartre
Du väljer vart du längtar, för att tala med Sartre
Det kanske inte är mer än skådespel och bröd
Men måste väl vara bättre än att bara vänta på att dö?
Så kom älskling, kom — jag har
Två biljetter till Paris.
|
||||
10. |
Vakuum (feat. Grenzfall)
02:46
|
|||
VAKUUM
Utan kläder på kroppen, utan pengar
jag lever i ett vakuum
utan tankar i hjärnan, utan sånger
jag lever i ett vakuum
Se hur levande döda rusar runt här
och ekorrhjulet snurrar
se hur gyllene papper motiverar
att ständigt jaga framåt
Murarna växer klockorna stannar
ett vakuum är allt jag har
Ville skapa nyanser mitt i livet
men sitter i ett vakuum
ville älska och sakna, känna längtan
men sitter i ett vakuum
Ena foten vill framåt, andra bakåt
ge mig tid att tänka
lobotomera min hjärna fri från ångest
det är vackrast när det skymmer
Murarna växer klockorna stannar
ett vakuum är allt jag har
Jag kunde lika gärna dött som levt
lika gärna sovit som vaknat
jag passar inte in i tiden
och jag lever i ett vakuum
|
||||
11. |
||||
Vid midnatt ringde telefonen
För sina sista cent
Ringde hon från Kalifornien -
Något konstigt hade hänt.
Uppdraget slutfört -berusad
Av bruten tid för gott -
Skuggor syns bara mot det ljusa -
Är det rosor du sått?
Bara en sång -
Historien är din som alltid
Precis som vilken annan dag
Som helst - det kunde varit jag.
Ett skelett?
Traditionen din som alltid
Skärp dig - på tisdag är nästa konsert
Du kan ju inte dö så där.
Som alltid -
Aldrig igen som alltid
Vänd ut och in på din fjärilshåv -
Släpp not för not - ligg ner och sov.
|
||||
12. |
||||
Frusna sjöar (En gång ett land)
Frusna sjöar och vita andedräkter
Där vi går genom ett land som en gång fanns
Och spåren i snön, de är våra egna
Ser ut som om vi inte kommit någonstans.
Frusna sjöar och ett brev som aldrig blev öppnat
Men säg vad var det du glömde att skriva?
Vad var det du sa när du slutit dina läppar,
Var kan vi gå nu mer än på okända stigar?
En gång ett land för de som vågar
En gång ett land för raka ryggar
En gång ett land med öppna ögon
Men orden vi hade, de tiger
Och snön ligger djup den här tiden
Säg, var är våren?
Frusna sjöar och medar genom skaren
Jag tyckte jag hörde en röst där bland träden
Midvinterfuran är täckt av kristaller
Och rösten dör bort.
En gång ett land...
|
||||
13. |
Tisteln
01:31
|
|||
TISTELN
Glöm Granat och Sanguinelli
För i kväll skrivs en epistel
Några rader akvarell till
En kantarellskogs sista tistel
Som har hatats av tradition —
Den sticks ju! — attackerats,
Deformerats i aggression
Eller helt enkelt nonchalerats.
Kanske det sker på barkbåtsön
Där du byggde slott av sand
Kanske det sker på östervägs krön
I Tuvstarrs slöjgröna land
Men ingen enaste mänskosjäl
Kommer känna sig bittert tom
Då den vassaste, vackraste tisteln
Brister ut i sin sista blom.
|
||||
14. |
I ett rum vid motorvägen
04:12
|
|||
I ett rum vid motorvägen
Sitter någon och längtar därifrån
Hon har just lagt på
Efter en halvtimme telefon
Och hon vill ha en javelin
Eller vad det nu heter
Tankad med bensin
För tusen kilometer
I ett rum vid motorvägen
Sitter någon man kan sakna.
I ett rum vid motorvägen
Görs paket med röda snören
Det är för kostsamt för posten
Att kolla frimärksvalören
Så alla hon känner
Får valentinespaket
Både älskade och vänner
Av mindre dignitet
I ett rum vid motorvägen
Sitter någon man kan sakna.
Att längta - vad är det?
När det verkligen gäller
Alla hennes blommor har blivit eterneller
Kanske kärleken - den som räcker än är den
Som tynade bort och inte kommer igen?
I ett rum vid motorvägen
Klinkar hon på sitt piano
Tittar ut i dugg och dis -
Långt till Paris eller Milano
Men låt drömmarna vara -
I praktiken är det kort
Kontinenten ligger bara en motorväg bort
I ett rum vid motorvägen
Sitter någon man kan sakna.
|
||||
15. |
Varje man har sin chans
03:32
|
|||
VARJE MAN HAR SIN CHANS
Du får ta det nu och lära dig
Du har förlorat mot ett nej
Hon har gått för alltid från ditt hus
Hennes ögon, hennes mjuka kind
Hennes hår med doft av sommarvind
Du låter henne jaga dig i rus
Är hon värd allt detta nu?
Hon har gått, låt henne gå
I dig själv finns bara du
Så du måste kunna stå
Och du vet, någonstans
Varje man har sin chans.
Varje man har sin chans
Och du kommer ingenstans
Om du tigger och ber
Om en sista dans
Hon har gått sin väg
Hon har gått sin väg
Svartsjukan slår rot och tårarna gör ont
Men hon har gått sin väg
Låt henne gå
Kanske hon finner vägen hem till dig igen
Nu har hon gått sin väg
Kanske kärleken kommer till dig igen
Men hon har gått sin väg
Och du vet, någonstans
Varje man har sin chans.
Flaskan blir din vän
Och hon blir fienden
Men hon har gått sin väg
Låt henne gå
Kanske hon gjorde det hon ville minst av allt
Men hon är borta nu
Kanske vänder hon när hon saknar det som fanns
Men hon är borta nu
Och du vet, någonstans
Varje man har sin chans
Någonstans
Varje man har sin chans.
Så du får ta det nu och lära dig
Du har förlorat mot ett nej
Hon har gått för alltid från ditt hus.
|
||||
16. |
Ögonbryn under lugg
01:06
|
|||
ÖGONBRYN UNDER LUGG
Trött och sliten och tåget hem
Tidningen ögnas på färden
Terrordåd i Jerusalem
Oroshärdar i världen
En jordbävning i Kobe
Och jag skäms nästan inte ett dugg
Hjärtat lurar en bäst - kom ihåg det
Det som rörde mig starkast och mest på tåget:
Hennes ögonbryn under lugg.
|
||||
17. |
||||
Profeten sa till folket
Den sista människan är här
Och folket trodde profeten
Och sporte var och när
De gick sen man ur huse —
Släppte vad som fanns för hand
För detta som man trodde spektakel
I ett annars färglöst land.
Profeten sa till folket
Det bor femtekolonnare här
Som vill riva allt vi har byggt —
Filister i vår här
Och folket gav sig inte
Förrän leden var täta igen
Vi är den sista människan allihop
Ett och samma ansikte.
Och på schavotten var det förevisning
Till lärdom för var och en
Profeten sa till folket
Och lät bilan falla sen
Ja, på schavotten gavs en föreställning
Och bilan föll där sen
Profeten sa till folket
Den föll för friheten.
Profeten sa till folket
Vi går mot historisk seger
Det vi uppnått, det är mycket
Men blott det första av alla steg, det
Folket inte visste
Stod att läsa i varenda propå
Och sades av profetens eget hov
Närhelst en kamera rullade på.
Profeten sa till folket
Finns bara en väg och inga val
Den enda framtid värd namnet
Ligger utstakad och klar.
Profeten sa till folket
Och folket trodde på vad
Profeten sa till folket
Och så grydde en ny dag.
Profeten sa till folket
Profeten sa till folket
Och folket trodde vad
Profeten sa till folket.
|
||||
18. |
Dimman
03:48
|
|||
DIMMAN
Hon springer ut i dimman och sanslöst bara gråter Och natten dansar skimrande och kommer aldrig åter Landskapet känns främmande, oändligt utan slut Hon skräms av alla minnen som aldrig suddas ut.
Katt bland hermeliner Hon skrattar och gör miner Smakar allas viner - vet det mesta redan Som sparv i tranedansen Tog hon chansen om det fanns en Den fanns alltid till hands men sedan kommer ledan Hon låtsas bli förvånad Och mer än så om en månad.
Hon såg sig som prinsessa Med krona på sin hjässa Men nu måste hon vässa sin pennstump på nytt Och han läser: Prinsessa finns Sökes: Min prins Men allt som prinsen minns är att prinsessan har flytt Han viker inte en tum Och störtar ut från sitt rum.
Ut ut i dimman där han sanslöst bara gråter Natten dansar skimrande - kommer aldrig åter Ingenting är givet, inget går att spå Och att lära sig för livet tar en livstid att förstå.
Jag ser dig överallt i Staden tusenfalt men Är det du? Nej aldrig, bara din jacka -En rygg som liknar din En frisyr som liknar din Och hemma fäller min lösbladsalmanacka Lapparna mot våren Likt höstlöv sent om åren.
Och vi springer runt i dimman och låtsas som vi gråter Och åren dansar skimrande och kommer aldrig åter Om förlåtelse är målet är envisheten dygden Och kärleksbrygden ångar - vi är alla dimmans fångar.
Törstande i dimma fastän vi är mätta Vi väntar på den strimma av ljus när dimman lättar Och stoltheten förnekar all kritik av varje pjäs Som bygger på de lekar som leks i sommargräs.
Vi är Munchskri och en lungsjuk, Movitz bleka färg -Vi är riddare och jungfru på en duk av Richard Bergh Ja myter och legender vänder krig till något vackert Vi snärjer oss i nät på nät och dimman ligger tät.
|
||||
19. |
||||
Kärleken och månen
två analfabeter
brinner i natten
över släckta fakulteter
sanningar i tunga verk
väger så lätt när
kunskap tävlar i
kärleksrouletter.
Vi samlade på kvällar
utav se men inte röra
en outsagd passion
som nådde högre valörer
en konstart för vänners väl
nya grepp men gamla intentioner
tro inte på sanningar
eller skorpioner.
Det finns regler att lära
hur vi lurar varandra
den galne spelar galen
för att framstå som de andra
kompensationer som vapen
en örfil för varje kyss
blås inte ut din lykta
jag såg den nyss.
Är det något som fattas?
du har märkt det förut
som att vakna ur drömmen
och finna att syret tagit slut
du sände dina naglar per post
trasade sönder varje åder
kanske erkänner du mer än
du kan stå för.
Det är längtan och saknad
efter något att sakna
det är i väntan på natten
vi står lika nakna
vi kämpar mot svekets kluvna tunga
mot hatets manifest
när hopplösheten är som starkast
älskar jag dig mest.
|
||||
20. |
Hela vägen hem
00:47
|
|||
HELA VÄGEN HEM
Vänd dig inte om i spegeln
Tidens hav är ingens vän
Sälj ditt svärd och börja segla
Hela vägen hem igen
Tack för stiltje, tack för ström
Oceanen skall på knä för var enaste å
Men detta skall du också glömma
När du reser dig upp för att gå.
|
Streaming and Download help
If you like Portfölj I: Sjunger Herentz, Rönnblom & sig själv, you may also like:
Bandcamp Daily your guide to the world of Bandcamp